På vägen hem idag från jobbet som vanligtvis inte tar så mycket mer än tio minuter hände det en hel del grejer, vet inte hur lång tid det tog men minst en halvtimme men säkert 40 minuter eller nått. Jag kör alltid på motorvägen typ två kilometer, är nog inte mer än så, efter ett par hundra meter så blir det plötsligt kö, riktig jävla kö, stod typ stilla. Detta är inte så normalt så antog att det hade hänt nått, efter typ fem minuter så ser jag en ambulans i backspegeln när den kommer fram så är det en till efter och efter den en polis, shit liksom. Några minuter till går, står fortfarande nästan stilla, då kommer det två brandbilar, sen kommer det två vägassistans bilar och ytterliggare två brandbilar och en polis. Var lite läskigt måste jag säga, kändes som att det var feta olyckan där framme. Det gick väl en femton minuter och sen börja det rulla på sakta men säkert och jag kom fram till avfarten som det egentligen bara skulle tagit två minuter till men som nu tog alldeles för lång tid. Vid avfarten ute på gräset bredvid motorvägen stod en bil, ganska krockad, ingen satt i och framför stod massa poliser och snacka sen på avfarten stod en lastbil som hade ett ganska stort "sår" på ena sidan. Det var allt som var kvar, ett par poliser av alla som åkte förbi tidigare. Så antagligen hade lastbilen bytt fil och inte sett bilen och kört in i den, är väl inte så ovanligt scenario antar jag. Det var en seg och lång väntan menmen sånt är livet, det störiga är att det finns en väg parallelt med motorvägen som jag skulle kunna ha tagit och varit hemma på tio minuter. Något som gjorde allt lite roligare var att det körde förbi så många utryckningsfordon, det är något som jag alltid gillat. Har sedan jag var liten haft en liten dröm om att bli polis och få köra med blåljus och bryta mot alla trafikregler och att alla flyttar på sig. Det är ganska pinsamt nästan men jag blir helt till mig, får rysningar genom hela kroppen och gåshud, går att dölja som tur är men ändå. Det är så coolt och häftigt men det är väl bara jag som tycker det. Imorgon är det fredag btw, så skönt, äntligen helg!

Ett litet ljus fann jag i den långa och annars så mörka tunneln idag. Jag ska nämligen jobba på måndag och förhoppningsvis någon dag i veckan framöver så länge jag inte hittar nått annat men det har ju gått bra hittils. Alltid nått eller just nu är det väldigt mycket, att få jobba en dag i veckan skulle göra så mycket, då skulle jag få lite pengar eller rätt mycket. Det är en jävla stor skillnad på att ha noll kronor i månaden och att ha 3000 kronor i månaden. Just nu är varje liten hundralapp värd så mycket mer än de någonsin tidigare varit. Känns bra att det händer något nu även om det är världens skitjobb enligt mig men med en helt okej lön. Hoppas bara att jag hittar nått annat snart, något som jag kan trivas med över sommaren. Idag var en sådan dag som jag sökte massa jobb eftersom jag hittade så mycket. Alla arbetsgivare har blivit så dåliga på att svara på ansökningar nu, alltså när man inte får jobbet, det kan inte vara så svårt att skicka ut ett massmail till alla bara, eller? Det var bättre förr med det där tycker jag, det beror väl antagligen på att det är så många mer som söker jobb idag än för nått år sen. Man får väl svar på ett av tio jobb nu eller nått i den stilen, känns som det, har inte direkt räknat på det liksom. Jag hoppas att vinden har vänt för mig nu efter att det har blåst motvind i ungefär nio månader. Jag hoppas att saker och ting ska gå bättre nu, jag har verkligen nått botten nu och så mycket sämre kan det inte bli.

Mitt joggande fungerade som sagt bra förra veckan men den här veckan har det inte blivit nått men desto mer godis och andra onyttigheter, yeay! Imorgon blir det dock träning på friskis vilket är bra men får väl hoppas att det fortsätter, att jag iallafall börjar jogga igen i veckan som kommer. Det här med arbetslösheten är inte bra någonstans, jag äter mer skit än vad jag någonsin gjort, rör mig otroligt lite. Alla onyttigheter har blivit som en drog för mig, man skulle kunna jämföra det med en pundare. Jag har lite pengar och när jag väl får pengar så springer jag iväg och köper godis, chips och läsk. Det är så det är just nu och det känns fan inte så bra, alls. Jag måste bara sluta snart innan jag blir fet på riktigt för det lär jag bli om jag fortsätter såhär utan tvekan.

Oj det här är konstigt, jag är hemma och det är kväll, känns hur konstigt som helst. Jag är typ aldrig hemma på kvällarna längre, på nått sätt så trivs jag inte alls med det, har nog mycket att göra med att jag annars är hemma så mycket. Händer att jag är hemma någon kväll ibland men då har jag oftast sällskap och då är det okej. Som tur är har jag två nya avsnitt av tv-serier att se och det räddar kvällen.
Vet ni vad, jag har typ kommit igång med mitt joggande, jag var ute i måndags och igår, imorgon ska jag ut igen, varannan dag, det är bra grejer det. På nått sätt kändes det mycket bättre igår än i måndags, kan det verkligen gå så snabbt? Får se hur det går imorgon men antagligen så inbillar jag mig bara. Jag hoppas jag fortsätter såhär nu iallafall för det behövs verkligen riktigt jättemycket. Dels bara för att jag tror jag kommer må bättre på alla sätt och vis om jag börjar motionera regelbundet, det är väl ingen hemlighet direkt. Min mage och röv har växt för mycket och det är dags att det händer nått där innan det går för långt. Fattar inte varför fettet ska sätta sig bara där, det kan väl sprida ut sig lite mer, det skulle typ bli rätt bra det tror jag. Nu är jag igång iallafall det är det som är det viktigaste.
Nu är det serie dags!

Som ni säkert redan läst i Sandras blogg så hade vi våran två årsdag idag och den blev som sagt inte så speciell, bara en vanlig dag men säger också finanskrisen. För hade någon av oss haft pengar så skulle det säkert hänt nått riktigt roligt men pengar är ju inte allt? eller? Det är en jobbig fråga det där som jag har filosofierat över många gånger men aldrig kommit fram till ett bra svar. Allt är det inte men någonting är det, ett ganska stort någonting i ganska många fall menmen nu kom jag av mig lite.
Grejen är den att jag tänkte ut det här inlägget på vägen hem för ett tag sen men jag förstod nästan att Sandra skulle hinna före mig och självklart så gjorde hon det, typiskt. Samma bild tänkte jag ha också men nu blir den en äldre och ganska uttjatad bild men det var länge sen nu, ännu mer typiskt så nu skriver jag bara lite så får vi se vad det blir.
Tänk att det var två hela år sedan vi satt på den där festen och kom fram till att vi var tillsammans, det känns som igår på ett sätt och på en annat som nått år sen. Det har varit mina bästa två år kan jag lätt säga och det har ganska jättemycket att göra med dig Sandra. Här skulle jag kunna fortsätta och skriva så långt det bara går men jag väljer att inte göra det pga att jag ska upp ganska tidigt imorgon och att jag vill skriva det i ett privat litet brev i så fall.

Jag är fortfarande lika snorig, skitjobbigt! Det störiga är att jag är ju inte värsta sjuk liksom så jag inte kan göra något annat än att ligga i sängen. Känner mig ganska hängig också men det är ju inte så att jag vill sätta mig på typ tunnelbanan för jag snorar som bara den, det skulle vara jobbigt och pinsamt. Jag kan liksom inte vara runt massa folk men som sagt håller tummen för att det är bättre imorgon, att det värsta är över.
Igår sökte jag inga jobb för att jag tyckte för synd om mig själv men idag har jag sökt massor med jobb, dels för att jag kände att jag behövde men också för att jag hitta en hel del för en gångs skull. Så nu känner jag mig nöjd för tillfället.
Sandra håller på med sina naglar med massa starkluktande saker och det är skumt som fan, jag känner det starka på nått svagt konstigt sätt, tog ett tag innan jag fatta vad som var konstigt med min andning. Vanligtvis så känns det där väldigt tydligt men nu inte så tydligt alls, så tråkigt både lukt och smak försvinner. Så nu är det inte tråkigt som fan att äta, hoppas att det inte är någon bra mat på skivan imorgon så jag inte missar godaste maten på länge.
Jag tog ju en bild igår på mitt golv, tog en bild några timmar senare och då var det ett berg med papper asså. Vi hade inte så mycket papper hemma så jag tog nästan slut på allt, det var så att jag fick snåla så gott jag kunde så det inte tog helt slut för det hade inte varit speciellt roligt. Nu har jag iallafall massor med papper så nu är det bara att snora på. Vill bara meddela att jag har gått över till en påse istället för golvet, lite fräschare så.

Nu har jag blivit förkyld också, verkligen jätteskoj, not! Haft väldigt ont i halsen i två dagar, vilket nästan gick över helt idag men istället har jag blivit snorig som bara den och huvudet känns riktigt tungt. Hoppas jag klarar mig utan feber, vore alltid nått liksom. Det är så typiskt att jag ska bli sjuk när det händer nått kul, så som födelsedagsfiranden eller studentskivor. På onsdag ska jag på skiva så jag hoppas verkligen inte att detta hur utvecklats till hög feber då. Jag vill må någorlunda bra då så jag kan ta mig dit och förhoppningsvis inte sitta och lida hela kvällen. Ska vara hemma i min säng framför tven och datorn ikväll och ta det riktigt lugnt. Egentligen inte så stor skillnad mot min vanliga vardag, den går ju ut på ungefär samma grej, detta är bara en lite mer begränsad version av det hela. Så länge jag mår hyffsat bra på onsdag är jag nöjd. Nu ska jag surfa lite för att sen klockan åtta kolla på färjan följt av CSI och ballar av stål. Här nedan ser ni hur mitt golv brevid sängen ser ut just nu, snorpapper blandat med datorkabel och mobilladdare. Ska bli intressant att se hur det ser ut om några timmar.

Nu har jag inte pallat skriva på ett tag, inte pallar bara men nu kör jag igång igen. Tänkte börja berätta lite om valborg. Det var väldigt oplanerat från början, den enda planen jag hade var att supa lite med Tobbe efter vi båda käkat och det bestämde vi på eftermiddagen. Sen ringde Danne och sa att det var en del folk som skulle dit och kvällen var räddad. Det blev en jävligt lyckad kväll, perfekt fylla och trevligt sällskap. Vägen hem åktes på sparkcykel vilket var rätt roligt, jag åkte inte så mycket då vi var tre och hade två sparkcyklar men sånt är livet, gick fortare iallafall. Jag borde fotat lite kom jag på i efterhand men finns inte så mycket att göra, får bli nästa gång.