Som ni säkert redan läst i Sandras blogg så hade vi våran två årsdag idag och den blev som sagt inte så speciell, bara en vanlig dag men säger också finanskrisen. För hade någon av oss haft pengar så skulle det säkert hänt nått riktigt roligt men pengar är ju inte allt? eller? Det är en jobbig fråga det där som jag har filosofierat över många gånger men aldrig kommit fram till ett bra svar. Allt är det inte men någonting är det, ett ganska stort någonting i ganska många fall menmen nu kom jag av mig lite.
Grejen är den att jag tänkte ut det här inlägget på vägen hem för ett tag sen men jag förstod nästan att Sandra skulle hinna före mig och självklart så gjorde hon det, typiskt. Samma bild tänkte jag ha också men nu blir den en äldre och ganska uttjatad bild men det var länge sen nu, ännu mer typiskt så nu skriver jag bara lite så får vi se vad det blir.
Tänk att det var två hela år sedan vi satt på den där festen och kom fram till att vi var tillsammans, det känns som igår på ett sätt och på en annat som nått år sen. Det har varit mina bästa två år kan jag lätt säga och det har ganska jättemycket att göra med dig Sandra. Här skulle jag kunna fortsätta och skriva så långt det bara går men jag väljer att inte göra det pga att jag ska upp ganska tidigt imorgon och att jag vill skriva det i ett privat litet brev i så fall.